Verb: P-verb
Verbs: P-verb
Verbi: p-verbi

  • 1
    Svenskan har två grundläggande tidsformer:
    presens
    och
    preteritum
    (= imperfekt). P-verb =
    verb
    i presens- eller preteritumform.
    The Swedish language has two basic  time forms:
    the present
    and
    the preterite
    (= imperfekt). P-verb =
    verb
    in the present or the preterite tense.
    Ruotsinkielessä on kaksi perus aikamuotoa:
    preesens
    ja
    imperfekti
    . P-verbi =
    verbi
    preesens- tai imperfektimuodossa.
    Ex.
    ringer, ringde
  • 2
    I nästan alla svenska satser måste det finnas ett p-verb. Det ska stå först i
    ja/nej-frågor
    och på andra platsen i
    påståenden
    och
    frågeordsfrågor
    .
    I en
    mening
    , och oftast också i ett stycke, brukar alla p-verb ha samma form.
    Almost all Swedish clauses must have a p-verb. It must come first in
    yes/no-questions
    and in the second position in
    statements
    and
    interrogative questions
    .
    In a
    sentence
    , and most often also in a paragraph, all p-verbs normally have the same tense.
    Lähes kaikissa ruotsinkielen lauseissa täytyy olla p-verbi. Sen on ensimmäisenä
    kyllä/ei- kysymyksissä
    ja toisella paikalla
    väittämissä
    ja
    kysymyssana kysymyksissä
    .
    Virkkeessä
    ja usein myös kappaleessa, tapaa kaikilla p-verbeillä olla sama muoto.
    Ex.
    P-verb med presensform:
    Jag heter Anna, och jag har bott i Stockholm i fem år, men nästa vecka ska jag flytta till Göteborg.


    P-verb med preteritumform:
    Vi hade bott i Stockholm i fem år när min man föreslog att vi skulle flytta till Göteborg.
  • 3
    Om man blandar verb i presensform och verb i preteritumform i samma mening eller i samma stycke bör man visa varför man gör det, t.ex. med ett tidsuttryck.
    If you mix verbs in the present tense and verbs in the preterite tense in the same sentence or in the same paragraph, you should show why you do it, for example with a time expression.
    Jos samassa virkkeessä tai kappaleessa sekoitetaan preesenmuodossa oleva verbi ja imperfektimuodossa oleva verbi täytyy osoittaa miksi näin tehdään, esim. ajan ilmauksella.
    Ex.
    Jag åkte inte till Nyköping igår, men jag åker dit nästa vecka.